den eviga väntan på tomten, elr?

i morgon är det julafton. trots att jag började svintidigt år med att kämpa upp min julkänsla så har trots allt inte riktigt lyckats, det blir svårare och svårare för varje år. jag kom på idag att jag fortf. har en pyttepytte liten superduper kort känsla kvar som jag är rädd för ska försvinna.
jag vill tro på tomen (kalla mig töntig) och jag vill att det ska pirra i magen dagen innan jul, jag vill vakna kl 6 på morgonen och väcka hela familjen för att se om tomten ätit något av perpparkakorna och mjölken som vi dukade fram kvällen som tomten skulle komma. julen va helt magisk förr. men än idag kan jag känna en kort och snabb känsla. vi befinner oss hemma hos farmor och farfar har precis läst julevangeliet (elr hur det stavas) när någon av kusinerna plötsligt kollar ut genom fönstret och säge: ååh kolla det är tomten. i en tiondels sekund får jag tillbaka dendär lustiga känslan.. jag kan inte riktigt förklara den men det känns som när man var liten, fast då kände an den hela julafton och två veckor innan. nu hinner man knappt reagera innan den är borta igen. jag vill inte förlora den känslan. kalla mig barnslig men på min julafton så får man vara barnslig, iaf jag. nu ska jag sova och så ska jag vakna i morgon med ett leende på läpparna och känna jul

GOD JUL
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback