lonley, i am so lonley, there is nobody....

nu har jag riktigt riktigt tråkigt. suttit ensam på mitt hotell sen kl åtta i morse (amerikans tid). jag har inte sagt ett ord på ca 24 timmar. jo typ: thank you. varje gång någon kommit upp med roomservice. nu börjar det bli lonley. tur jag ska möta mamma snart. + att jag hade mardrömmar inatt. vaknade upp kallsvettig o visste inte vart jag var. tog ett tag innan jag faktiskt kom på de. jaja det var en kort och menigslös upD. men jag har inget bättre för mig så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback