emelie

idag satt jag och väntade på bussen, bussen som typ aldrig kom.
jag trodde ju att jag skulle hinna med den första med tanke på att jag har 25 meter till hållplatsen men icke. jag missade den precis så jag fick vänta på den nästa i en halvtimma. så där sitter jag med coldplay strömmande ut ur mina hörlurar när en gubbe står framför mig och gestikulerar och jag fattar snart att han pratar med mig. jag tar av mig hörlurarna och han börjar fråga lite om bussarna och varför dem inte kommer den tid det står på tavlan och jag börjar själv fundera på det och vi kom överens om att det måste vara fel på den trots att datumen stämnde. men i alla fall så fortsätter den äldre mannen att prata med mig och vi kommer in på klimatförändringar och miljöproblem ganska så snart. allt började med att jag satt och skakade för det var ju svinkallt åså fortsatte konversationen i dryga tjugo minuter tills en tant kommer och avbryter oss med ett glatt:
- Hej på er, usch ja, det är kallt idag, hösten har kommit så fort i år.
Då slog det mig att va trevliga en del folk är, medan andra passerar och illglor islket på en eller bara tittar ner i marken så finns det dedär underbara människorna som man blir så glad av., dedär människorna som gör att väntan på bussen går mycket snabbare. som denna gubben.
våran konversation slutade med att våra bussar äntligen kom och han önskade mig en trevlig resa.
vi fick bingo samtidigt, som han sa.

puss